Sorry seems to be the hardest word.

Jag orkar inte tjafsa och skit jämt och ständigt! Det tar upp hela min tid och min koncentration från allt annat! Och det är det inte värt, inte ett dugg! Jag förstår inte varför det ska vara så här hela jävla tiden?! Alltså vad vore bäst egentligen? Säga upp allt och säga hej då? Ibland känns det som att det skulle vara det alldra bästa som går att göra. Men inners inne så vill jag ju inte det, det vet jag själv. Men känslan kan ändå komma att kännas som att det vore bäst. Jag är inte ett dugg perfekt men det är inte du heller lilla vän. Att jag inte får ta upp det " gammla" som sitter kvar i mig som en sten i bröstet, något som jag grubblar över varje dag är ju bara fel. Visst alla kan begå misstag, jag med, tro mig det vet jag att jag kan. Alla kan ändra sig och ångra sig, visst det tror jag på, jag dömmer ingen och ger gärna en andra chans. I detta fall är frågan vill jag det? Jag är inte ett dugg säker på vad jag vill just nu. Och svaret känns väldigt avlägset just nu. Väldigt, väldigt, väldigt avlägset! Jag gör säker fel jag med, det är inte det jag säger. Visst du har gjort bra ifrån dig nu, men jag känner ändå det jag känner att det är du som ska visa att du verkligen ångrar dig! Så att jag kan förstå. Det hjälper inte att du säger det tusen gånger. Du skulle lika gärna kunna säga det en miljon gånger, men du skulle ändå bara kunna säga det en gång och få mig att förstå då. För det är det de hela hänger på..Att få mig att förstå! Det är upp till dig att verkligen få mig att inse det. Hur har jag ingen aning om för då skulle jag tala om det för dig!  Jag har brytt mig och skit så länge och försötk att förstå så nu orkar jag inte längre. Upp till dig! Antagligen fel av mig att säga så, men jag är ärlig och nu säger jag vad jag tycker. Det är vad jag tycker men antagligen så är det fel enligt dig. Det är nästan fel enligt mig men jag orkar inte därför säger jag så.  Allt får bli som det blir nu. Antingen så rinner allt ut i sanden eller så blir det bra eller som förut, det som sker skrer och så får det bli. Allt får bli som det blir.

/ Ingan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0